Historien om Eda skans

Eda skans är en av Sveriges bäst bevarade gränsbefästningar och har i över 350 år spelat en viktig roll i försvaret av gränsen mot Norge. Den ligger strategiskt placerad mellan sjöarna Hugn och Bysjön, där vägen mellan Sverige och Norge passerade. Den som kontrollerade denna plats hade också kontroll över en av de viktigaste infartsvägarna in i Värmland.

En skans byggs

Den första skansen anlades år 1657 under ledning av Gustaf Gabrielsson Oxenstierna under det som kallas Krabbefejden. Erfarenheterna från tidigare krig hade visat att de äldre försvarsanläggningarna låg för nära den norska gränsen och därför behövdes ett starkare försvar längre in på svensk mark.

Den första anläggningen bestod av kraftiga jordvallar förstärkta med timmer, palissader och andra försvarsverk. Omkring 1 700 soldater och 200 hästar var tidvis förlagda här.

Erik Dahlbergh bygger ut skansen

År 1676 besökte den berömde militäringenjören Erik Dahlbergh Eda. Han lät bygga ut skansen till den stjärnform som fortfarande präglar anläggningen idag. De sex spetsiga bastionerna gjorde det möjligt att försvara skansen från flera håll samtidigt. Jordvallarna blev omkring 600 meter långa och skansen utrustades med elva kanoner.

Karl XII:s tid

Inför Karl XII:s fälttåg mot Norge rustades Eda skans återigen upp mellan 1717 och 1718. Hundratals soldater och bönder arbetade med att förstärka vallarna och bygga nya byggnader. Skansen fungerade både som förråd, kasern och försvarsanläggning, där stora mängder materiel samlades innan armén marscherade mot Norge.

Den sista stora upprustningen

När kriget mot Danmark-Norge bröt ut år 1808 förstärktes skansen ännu en gång. Vallarna byggdes på med jord och timmer och täcktes med torv. Runt huvudskansen anlades dessutom flera mindre försvarsverk på höjderna. Som mest fanns här omkring 700 soldater och 28 kanoner, vilket gjorde Eda skans till en av Sveriges starkaste gränsbefästningar.

Från försvarsanläggning till kulturarv

När Sverige och Norge bildade union år 1814 förlorade skansen sin militära betydelse. Byggnaderna såldes, kanonerna flyttades och många av vallarna började försvinna.

Under 1900-talet växte intresset för att bevara platsen. Restaureringsarbeten genomfördes mellan 1909 och 1943, fortsatte efter andra världskriget och skansen återinvigdes år 1949. Den restaurering som besökare ser idag bygger huvudsakligen på hur anläggningen såg ut omkring 1808, vilket även bekräftades vid arkeologiska undersökningar under 1990-talet.

Vad finns kvar idag?

När du promenerar runt på området kan du fortfarande uppleva mycket av den ursprungliga anläggningen:

• de sex stjärnformade jordvallarna,
• vallgraven,
• den stensatta brunnen,
• husgrunderna från soldaternas byggnader,
• de återplacerade kanonerna,
• samt minnesstenen med en modell av skansen.

Anläggningen mäter ungefär 190 × 150 meter, med omkring 600 meter jordvallar, vilket gör den till en av Sveriges mest imponerande bevarade skansar från 1600- och 1700-talen.